you're such a mess

känner mig så sjukt förvirrad, tom och så jävla jävla ensam
så fruktansvärt ensam, jag är den enda som står stilla medans
alla runt om mig fortsätter sina liv som vanligt, jag har stannat upp.
får ångest av att höra joels röst, vad håller jag på med. alla vet ju
att jag inte är bra på sånthär, hur ska jag då klara av ett distans på det?
hatar att sova ensam, hatar hatar hatar det. hatar det så mycket att jag drömmer
om nätterna att du låg bredvid. det är inte okej, och det kommer inte bli det heller.
om två veckor ungefär är det den trettonde. den trettonde september när ungen ska komma.
varför kan ingen bara förstå MIG istället? måste alla alltid försöka ge mig posetiva svar, det är
inte dem jag söker, kan ni inte bara fatta det någon jävla gång? och varför tror VARENDA jävla
människa att jag behöver dom? jag behöver inte er, jag behöver verkigen ingen som bryr sig
bara för att du har dåligt samvete. jag klarar mig utmärkt iallfall (inte)
och du frågar aldrig hur jag mår.